Resultados Editorial "SAGA Egmont" en Biografías y memorias

Måndagen den 5 maj 1980 möter 7-åriga Anna Bachmeier sin mördare. Tio månader senare - i mars 1981 - står den misstänkte gärningsmannen, Klaus Gabrowski, inför sina domare. Åttalet mot honom går ut på att han utsatt flickan för sexuellt övervåld, strypt henne med ett par strumpbyxor och därefter gjort sig av med liket i en kartong, som han grävt ner utanför Lübecks stadsgräns. På rättegångens fjärde dag förövades ett uppskakande blodsdrama i domstolen i Lübeck.

På våren 2001 dömdes Thomas Quick för ett mord som begicks 1980. I och med domen markerade samhället slutpunkt för den sjunde mordrättegången - gällande den åttonde mordgärningen - mot denne man som erkänt sig skyldig till närmare 30 mord. Den nya domen gav nytt bränsle åt en redan tidigare livlig debatt kring Thomas Quick: kan han verkligen ha begått alla de mord han erkänt? Som en replik på denna reaktion förklarade Quick på hösten 2001 att han beslutat "ta time-out" och inte längre medverka i de förundersökningar som drivs mot honom.

Den 18 april 2007 klockan 11.00 offentliggjorde Hovrätten över Skåne och Blekinge en dom som slog fast att Atheer Al Suhairy med hjälp av täcknamnet "Alexandra" raggat tjejer på internet, stämt träff och sedan utnyttjat flera av dem sexuellt. Han dömdes till tio års fängelse och livstids utvisning. När beskedet kom hade Atheer Al Suhairy, som i medierna fått namnet "Alexandramannen", varit häktad med stränga restriktioner i drygt 750 dagar. Samma vecka presenterades riksåklagarens lagförslag mot så kallad grooming, det vill säga när vuxna söker sexkontakter med barn via internet.

Den 28 januari 2001 gick Therese upp till sin vindsskrubb för att lägga tillbaka julpyntet som hon plockat ner tidigare under veckan. När hon var färdig med sina bestyr lämnade hon sitt forråd och passerade ett förråd som tillhörde en av grannarna. Där såg hon något som hon uppfattade som en hängande docka. Hon vågade inte stanna kvar för att ta reda på vad som hänt, hon befarade det värsta, utan lämnade vinden småspringande. Kort därefter traffade hon sin bror och de gick gemensamt upp på vinden, för att se efter vad Therese egentligen sett.

Strax efter klockan 13.00 måndagen den 14 september 1992 körs en vit Volvo 744 GLT av en ensam man in på den lilla idylliska gatan i centrala Lund. Mannen kör till gatans slut och knackar på en svart dörr i ett av de små gathusen. Ingen öppnar. Han går tillbaka till bilen och väntar en stund. Kort därefter kommer ytterligare en bil in på gatan, en nyare jeep. Ur detta fordon stiger ett ungt par, där mannen bär ett litet barn -- en åtta månader gammal flicka -- på armen. De går in genom den svarta dörren i gathuset. Klockan är exakt 13.21.

En man hittas död nedsänkt i en hamn, fastsatt med tunga kedjor och en trålkula. Hans kropp är full av sticksår, bunden med tjocka rep och inpackad i sopsäckar. Det finns inga vittnen, ingen vet vem mannen är eller vart han kommer ifrån. Men när man ska fastställa dödsorsaken märker man att något inte riktigt står rätt till - mannens buk är fylld av 61 små plastpåsar. De är fyllda av amfetamin. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Nog är USA fantastiskt. Det är en nation där brottsbekämpning och forensic science skördar ständiga triumfer. Men fråga är om landets rättssystem alltid hänger med i svängarna. Det är vad den här artikeln handlar om: hur en till synes upplagd mordrättegång slutar med ett sensationellt frikännande. Bakgrunden är ett dubbelmord 1994, där en välkänd idrottshjälte, sportreporter, filmstjärna och exmake till ett av offren - anklagades som gärningsman. Processen föreföll hur enkel som helst: Det mesta - för att inte säga allt - talade emot Orenthal James Simpson.

Det lilla brukssamhället Gysinge är vanligtvis en idyllisk ort, med välbevarade historiska byggnader, vid sidan av en kanal som rinner vid samhället. Den lugna vardagslunken störs plötsligt, en grupp jägare som eftersöker ett skadeskjutet rådjur hittar istället ett makabert fynd. En säck flyter i strömmen, en av jägarna vadar ut för att fånga in den innan den passerar. Säcken är svart, av plast, och nogsamt ihopknuten. Med en spade gör de hål på plasten, men inget kunde ha förberett dem på vad de skulle finna däri. Ett hårigt ben, med fot och tår, och stanken av ruttnande kött.

Strax efter klockan 18.30 söndagen den 16 september 1990 fick larmcentralen hos polisen i Randers larm om att det satt en till synes död man i en bur i ett hus i Kristrup. Vakthavande polisman var van vid okynneslarm och falska anmälare från olika skämtare, så han bad den som ringde, att upprepa anmälan. Personen i andra änden av tråden blev irriterad och skrek att polisen skulle skynda sig och komma i rödaste rappet.

En kvinna hittas död på golvet i ett hotellrum i Köpenhamn. Hennes skador är omfattande. Det är ingen fråga om saken, kvinnan har blivit mördad. Det visar sig snart att kvinnan är en norsk flygvärdinna och sökandet efter gärningsmannen kommer att sträcka sig över landsgränser. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll.

Klockan 16.39 den 23 juli 1997 promenerade 16-årige Miro förbi i det gamla vattentornet i Kiellers park på sluttningen till Ramberget i Göteborg. Han upptäckte då en man ligga på marken. Han trodde först att mannen sov, men skulle snart förstå att han just hittat kroppen efter Josef Ben Meddour. Sommaren 1997 var den finaste i mannaminne, solen och värmen höll i från midsommar och ända fram till slutet av augusti. Det var också den sommar då åskväder och väldiga regn hastigt drog över Västsverige. Det var efter ett sådant regn som Miro bestämde att han skulle ta sin promenad i Kiellers park.

En 37-årig man sprängdes till döds med hjälp av en fjärrstyrd bomb utanför tingsrätten i Umeå den 30 januari 2003. Dådet utfördes strax före huvudförhandlingen i en rättegång, där offret var åtalad för olaga hot. Men var det rätt person som avrättades? Uppgifter omedelbart efter dådet antydde att offret kunde ha förväxlats med hans motpart, som vid den tiden ännu inte anlänt till domstolsbyggnaden! En snabb och intensiv utredning -- som kryddades med skottlossning mot poliser både i Umeå och Stockholm -- visade att motivet var en gammal fiendskap som sannolikt bottnade i svartsjuka.

I en församling inom Vetlanda kommun pågår under senare delen av 1900-talet något mystiskt. I Stenberga församling , som annars är en lugn och fin bygd, härjar en pyroman i flera årtionden. Hus brinner ner, ladugårdar, friggebodar och skjul likaså. Men det finns inga bevis om vem som ligger bakom och polisen jagar förgäves efter gärningsmannen. Men, den så kallade "lektorn" verkar alltid vara inblandad. Är han skyldig eller är det någon som gör allt för att sätta dit honom? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den 2 juli 2012 kontaktades polisen i Sydsjällands polisdistrikt av Viborgs kommun, som sedan slutet av 2010 inte hade kunnat få kontakt med den 40-åriga Marie som senast hade varit skriven på Småhusvej i Vesterborg på Lolland. Kommunen skulle ha tag i Marie med anledning av placeringen av hennes dotter som var i fosterhem. Lollands kommun hade dragit in hennes pension i mars 2012 utan att det hade kommit någon reaktion från Marie, och man var rädd för att Marie var "borta på riktigt".

Den 13 april 2007 hittas Jelena Ivanisevic mördad. Jelena, som extraknäckte som barnflicka samtidigt som hon studerade i Göteborg, hade blivit kvävd till döds genom att någon höll för hennes näsa och mun, samtidigt som hon hade sina händer låsta i ett handfängsel på ryggen. När polisen fann henne var hon inlåst i badrummet i källaren, hemma hos familjen som hon arbetade hos. Hennes drömmar om en framtid tog slut där, endast 20 år gammal, och hennes död utvecklas snart till ett spaningsmord.

Klockan var närmare nio på kvällen den 10 februari 1875. Fredrikstens fästning tronade mäktig och trygg över Fredrikshald, där människorna just var i färd med att gå till vila efter en lång och slitsam arbetsdag. Det var bitande kallt och vaktposten på Drottningens bastion stampade med fötterna i snön och tog åkerbrasor för att hålla värmen. Plötsligt hejdade han sig och stirrade genom mörkret. Långt därnere -- i riktning mot Sörhalden -- slog eldflammmor upp. Det gick inte att ta fel -- det var eldsvåda ...

Det är en tidig morgon i västra delarna av Göteborg. Den klara luften ger oss känslan av att våren är på väg. Solen lyser från en blå himmel, det är fortfarande kyla i luften och man kan förvänta sig en vacker dag. Det är fredagen den 1 mars 2013 och klockan är strax efter sju då ljudet från sirener hörs genom staden. Susanne får aldrig uppleva denna vackra dag, och inga andra dagar därefter heller. Hennes före detta sambo, Ingemar, har precis avslutat hennes liv. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

I Stockholm har vi under årens gång haft ett flertal - alltför många - bank- och postrån. År 1973 verkade det emellertid som om antalet rån skulle minska. Ändå var det bara en tidsfråga innan oskyldiga personer hölls som gisslan, men att det skulle bli av den omfattning som ägde rum i Kreditbanken vid Norrmalmstorg i augusti 1973, hade väl ingen kunnat ana. Denna spänningsladdade händelse, gav inte bara eko i massmedia världen över, utan var även upptakten till ett nytt psykologiskt tillstånd: Stockholmssyndromet.

Det har förflutit tio år sedan kejsardömet Japan drabbades av den mest omfattande terroraktionen sedan andra världskriget. I mars 1995 spreds nervgas i tunnelbanan i den japanska huvudstaden, vilket vållade tolv människors död. Samtidigt skadades flera tusen. Bakom dådet låg den märkliga domedagssekten Aum Shinrikyo. Den första rättegången mot sekten inleddes redan på sommaren 1995 och i februari 2004, alltså nio år efter attentatet, dömdes slutligen sektens ledare till döden.

En kvinna ligger i sin säng och sover, ensam hemma. Plötsligt vaknar hon av att en maskerad man står lutad över henne. Han sätter en kniv mot hennes hals och hotar med att döda. Därefter förnedrar han henne och förgriper sig på henne, innan han försvinner spårlöst igen. En hemsk mardröm för de flesta, men för elva kvinnor i Göteborg blev det verklighet när mannen som kallats "Smygaren" utsatte dem för det som var, och fortfarande är, deras mardröm. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.