Resultados Editorial "SAGA Egmont" en Biografías y memorias

"Om det här är som vi tror, så är det ju precis som i en deckare av Agatha Christie." Så utbrast en av utredarna när konturerna kring ett mystiskt mord i Strömstad började klarna efter ett par veckors intensivt arbete. Det som utredarna hade att utgå från var att en äldre man bragts om livet - till synes utan begripligt motiv. Men så var det inte - brottet var välplanerat. Och nog var ingredienserna ovanliga. Här ingick befängda påståenden, psykiskt labila anhöriga, förväntningar på arv och annat.

Den unga finska mannen Kari gjorde ett intryck i staden Lahtis, där han bodde. Han var välklädd i kostym av senaste modell, och såg bra ut. Han presenterade sig som läkare, med tjänst på ett stort sjukhus i staden. Allt detta imponerar på Arja, en ensamstående mamma, som arbetar på fabrik och ofta har det svårt ekonomiskt. De båda blir snart ett par, och är inom kort sambos, och förlovade. Vad Arja inte vet är att den Kari hon känner inte existerar. Mannen hon bor med är ingen läkare, och ingen av de andra grandiosa bilderna han målat av sig själv inför fästmön stämmer.

Under en väldigt kort period under sommaren 1982 blir ett flertal äldre damer överfallna, misshandlade, och rånade i sina egna hem i Stockholm. Gärningsmannen går till väga på samma sätt varje gång, han gömmer sig och följer efter damerna in i lägenheten efter att de varit ute. Han vill att de ska visa honom vart pengarna finns, men innan de hinner svara blir de slagna och inlåsta i en garderob som kväver deras skrik. Flera brott anmäls till polisen, och damerna som rånats återfinns vid liv, om än illa tilltygade.

Det var den 18 januari 2001, en torsdag som borde ha varit en vanlig skoldag för 16-årige Nicola. Men så blev det inte. Vid lunchtid återfanns han skjuten till döds på skolans toalett. Nicola gick på första årskursen i naturvetenskapliga linjen i Bromma gymnasium, en gymnasieskola belägen i en förort till Stockholm. Den här dagen hade Nicola bestämt sig för att stanna hemma från skolan. Egentligen fanns inget giltigt skäl för frånvaro och anledningen var definitivt inte att han vantrivdes i skolan, tvärtom. Det gick bra för Nicola och han hade både många kamrater och fina betyg.

Den 14 oktober 1964. Malmö hade klätt sig i höstens färger. Kirsten Lindqvist var orolig. Hon hade inte hört av sin väninna Gurli på flera dagar. De två brukade ha kontakt per telefon så gott som varje dag. Men nu inget från Gurli sedan den 2 oktober. Kirsten beslöt att åka till Gurlis bostad. Hon tog buss och spårvagn från bostaden i Rosengård. Hon hoppade av spårvagnen vid Schougens bro, gick över Slussplan och vek in på Slussgatan. Hon kom fram till porten som ledde till Gurlis bostad, Slussgatan 17.

När länskriminalen i Södermanlands län larmades om ett misstänkt mord i Katrineholm, florerade redan rykten. Dessa rykten berättade att man hittat en kropp. En kropp där huvudet saknades. Kroppen hade varit inlindad i en mattrulle som bränts upp. Fallet döps därför ganska snart till Mattmordet. Det hela startar klockan 08.47 den 20 april 1998. Då kommer larm om en källarbrand på Fredsgatan i Katrineholm. Räddningstjänsten kan snabbt konstatera att det brinner i en mattrulle i ett källarutrymme i anslutning till matkällarförråden. Branden i källaren släcks snabbt.

Beskedet i september 2003 att Anna Lindh, Sveriges utrikesminister, fallit offer för ett brutalt mord skakade om hela nationen. Nyheten väckte känslor långt utanför landets gränser på samma sätt som mordet på statsminister Olof Palme 1986. Att gripa gärningsmannen snabbt var av största vikt, och ett intensivt utredningsarbete sattes i rörelse.

Det var en strålande vårmorgon den 1 juni 1970. Vanligtvis var det inga människor på denna plats i Laksevåg utanför Bergen. Platsen ligger nämligen avsides. Men denna morgon hade det uppstått något fel med klortillförseln i dricksvattnet i Laksevåg och två vattenverksarbetare hade skickats upp till klorhuset vid vattenreservoaren för att reparera felet. Det var inte många minuter de båda vattenverksarbetarna klarade av att vara inne i klorhuset, De hann bara stänga av klorapparaten, innan de måste ut för att andas frisk luft.

Den 13 september 2000 kallade polisen i Kristiansand till presskonferens för att berätta att ett av tidernas mest skakande mordfall hade klarats upp. Ogärningen hade förövats i Baneheia, ett naturområde strax norr om Kristiansand. Två små flickor, åtta och nio år, hade blivit våldtagna och mördade och två unga män var misstänkta för morden. Artikeln skildrar arbetet att finna de försvunna flickorna, hur polisen därefter försökte kartlägga varje rörelse för alla som besökt platsen där flickorna påträffades -- och att utreda vem som hade begått det fasansfulla brottet.

"- Mayday! Mayday! Silja Europa, Estonia! - Estonia, Silja Europa, Are you calling Mayday? Estonia, What's going on? Can you reply?" Men styrmannen på Silja Europa får aldrig svar M/S Estonia. Fartyget har gått på grund och som resultat mister hundratals människor livet. Den här artikeln kartlägger olyckan och polisens samt räddningsarbetarnas gedigna efterarbete för att försöka ta reda vad som hände och hur en sådan enorm katastrof kunde inträffa från första början. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Få människor i Sverige står idag frågande inför namnet Tjernobyl. Så gott som alla vet att det är namnet på en stad i Sovjetrepubliken Ukraina vars kärnkraftverk en vårdag 1986 drabbades av en fruktansvärd katastrof som gav genljud över hela världen, skakade hela samhället i dess grundvalar och medförde svåra följdverkningar även för andra länder, inte minst Sverige.

Onsdagen den 12 juni 1996 klockan 11.19 larmades Eskilstunapolisen om att en bomb kastats in i tingssal tre vid Eskilstuna tingsrätt. Flera människor var döda eller skadade. När polis och räddningstjänst kom till platsen konstaterades att en person var död och en svårt skadad. Därutöver fanns ett antal människor som var eller mindre chockade. Den undersökning som följde visade att bomben egentligen var en naturlig och nästan förväntad utveckling av en rättshaverist. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den korta sommartiden i Norden är inte bara ljuv. Under några få månader förövas statistiskt sett fler allvarliga brott mot liv än under resten av året. Det är också känt att självmordsfrekvensen är högst under den ljusa årstiden. Vad det är som åstadkommer dessa yttersta uttryck för destruktivitet och desperation? Framför allt är våld som riktas mot kvinnor att vara särskilt vanligt under sommarmånaderna. Och det är just ett hustrumord som ska skildras här -- ett mord som var så makabert att till och med förövarens försvarsadvokat blev förskräckt.

Onsdagen den I februari 1989 klockan 10.16 påträffades ett kraftigt misshandlat lik av en medelålders man flytande i vattnet i Öresund omedelbart utanför den nordliga piren i Rungsted Havn. Liket bar tydliga tecken på att mannen hade utsatts för trubbigt våld. Den polisutredning som följde avslöjade en personjakt och en gisslan-historia samt en misshandel, som av en professor i rättsmedicin karaktäriserades som tortyr. Den mördade hade gjort sig skyldig till en banal stöld, som hade väckt en oförsonlig hämndlystnad inom den bestulne ...

När Eva var tre år gammal träffade hennes mamma en ny man i sitt liv, Sven. De bodde tillsammans i Helsingør i en tvårummare och Eva tyckte att hon hade ett bra förhållande med sin nya styvfar. Men när hon var sju år gammal förändrades allt. Sven började bli närgången, besökte henne ofta om nätterna, tog på hennes kropp och kröp ner i hennes säng. Varje gång sa han samma sak: "Du får inte säga något, till någon ..." I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Höganäs i södra Skåne är en idyllisk liten stad, kanske mest känd för sin keramikindustri - inte som någon våldets hemvist. Men i början av 2000-talet spreds något som kan betecknas som skräck bland de knappt 23 000 invånarna. På kort tid tvingades polisen i staden att ta itu med två flickmord, där omständigheterna tycktes likartade. Detta - tillsammans med tidigare ytterligare ouppklarade mord på unga kvinnor i Skåne - ledde till att massmedierna började berätta om en stad i skräck, där föräldrar höll sina barn hemma och folk undvek att vistas utomhus på nätterna.

Den 29 november 1972 tog en mardrömsperiod sin början för tandtekniker Hans Larsen och hans hustru. En mardrömstid som skulle vara i månader och sedan gå över i ofattbar sorg över den ogärning deras mellanpojke -- 10-årige Hans Henrik -- alldeles oskyldigt fallit offer för. De båda makarna bodde i Klarup tillsammans med sina tre söner -- 6, 10 och 13 år gamla. Klarup är ett förstadsliknande samhälle som ligger några mil sydost om Ålborg. De levde som familjer gör mest -- lugnt och tryggt till dess Hans Henrik försvann och senare återfanns död, mördad under makabra förhållanden.

Det är juli år 1993. Uppe på åsen ropar göken ut sommarens sista rop och en järnspade klingar till i åsens finska moränjord. Plåtväggarna i lagerhallen och sommarnattens blå skymning skänker mannen som arbetar skydd. Det är bråttom. Räcker djupet till? Spaden slår mot marken igen och igen. En svettpärla rinner från tinningen ner på halsen och blöter skjortkragen. I marken öppnar sig en mörk långsträckt halv meter djup grop. Ser någon honom? Grävaren tittar omkring sig och lyssnar en stund. Endast ett par ögon följer med arbetet, men blicken är livlös. En grav. Snabbt täcka över den med sand.

Klockan 23.40 på julaftonskvällen 2001 ringer en man in till 112. När operatören frågar vad det är som har hänt svarar bara mannen kortfattat: "Jag har gjort ett mord." Genast är polisen igång, och man åker ut till den lägenhet som mannen förklarat att han befinner sig i, för han har lovat att stanna där han är. När polisen anländer möts de av en fruktansvärd syn. Gärningsmannen griper man snabbt i vardagsrummet, men i sovrummet hittas en annan man brutalt mördad. "Har du gjort detta?" frågar polisen, och det enda man får till svar är "Jag minns inte...

Klockan är bara halv åtta då mamma Elsa ruskar liv i dig. Finns det något värre för en skolpojke, än att bli väckt en söndagsmorgon! Och den där evinnerliga högmässan som alla konfirmander måste gå i. Mamma har med ett glas saft och en bulle. Du segar dig upp och får på dig vardagskläderna, resårjeansen och den svarta skjortan med blå och vita blommor på. Tänk att du och din klasskamrat, ni som är så försynta, är de enda i hela skolan som vågar ha blommiga skjortor. Ändå står Flower Power-epoken i full blom 1967. Den skjortan kommer att vara det sista du blir sedd i.