Resultados Editorial "Saga Egmont" en Crímenes reales

När Gunilla Westrin försvann sommaren 1999 tog det några dagar innan familjen började oroa sig för henne. Gunilla var väldigt omtyckt av släkt och vänner, men hon älskade friluftsliv och det var inte ovanligt att hon försvann ut på campingresor eller cykelresor utan att säga till någon innan. Familjen börjar dock ana oråd efter någon vecka, när Gunilla missar allt fler planerade middagar och sammankomster. Hon anmäls försvunnen, och polisen kopplas in i ärendet. Snart börjar polisen misstänka Gunillas inneboende, en ung man vid namn Christer, som var intelligent men känslokall.

Onsdagen den 20 mars 1985 klockan 00.30 ringde en kvinna, som i fortsättningen får gå under namnet Anna Larsson, till Centralvakten i Göteborgs Polisdistrikt och berättade att hennes dotter just fått ett telefonsamtal från sin fästman, Anders Gran, som hotat att komma till dotterns bostad och skjuta henne. Gran hade vid samma tillfälle sagt att han tillsammans med sina kamrater, Egon Ram och Torsten Björk, natten mellan den 18 och 19 mars rånat och skjutit en taxichaufför.

Den 11 juni 1982 på förmiddagen kontaktade en läkare på intensivvårdsavdelningen, Sahlgrenska sjukhuset, den så kallade våldsspaningsgruppen i Göteborgs polisdistrikt och berättade att en 58-årig kvinna införts till sjukhuset den 9 juni med tecken på en svår förgiftning. Läkaren meddelade också att kvinnans make införts två dagar senare med liknande symptom som sin hustru. Kvinnan var enligt läkaren döende. Hon hade drabbats av en nästan total förlamning och blivit medvetslös strax efter det hon kommit in på sjukhuset.

I England försvinner hundratals människor varje år, precis som på andra håll i världen. Vissa kommer till rätta, levande eller döda, medan andra förblir borta. Det väckte därför inte särskilt stort uppseende hos polisen, då 18-åriga Anne McFall anmäldes saknad i 1967. Polisen följde sina vanliga spaningsrutiner, men Anne var och förblev borta. Under de år som följde fick polisen i Gloucester åtskilliga anmälningar om försvinnanden som gällde unga kvinnor som försvunnit spårlöst. Först 1994 fick polisen tips som satte dem på spåren till en av Englands värsta massmördare.

"För polisen börjar bilden klarna: Helena var inte bara försvunnen utan hon hade uppenbarligen utsatts för ett ofrivilligt försvinnande. Utredningen övergick nu i en annan fas. Brottsmisstankarna ändrades till människorov." Den 18 augusti 2004 försvinner psykologen Helena Bering. Samma dag anmäls hon som försvunnen av sin familj, och polisens börjar snart misstänka att försvinnandet inte varit frivilligt. Helena mobiltelefon och bilen hon färdades i vid försvinnandet är länge polisens enda ledtrådar - tills Helenas kropp återfinns i ett skogsområde utanför Stockholm elva dagar senare.

"Maria Åkerbloms signalement lyder: Född den 14 september 1898 i Snappertuna. Hon är 154 cm lång, magerlagd och har ljusbrunt hår, bruna raka ögonbryn, ordinär panna, blågrå ögon och bred, inåtböjd näsa. Vid försvinnandet var hon iklädd brun, halvlång skinnkappa, brun, rund, skinnhatt, blå kjol och sjömansblus med blå krage och rosett i samma färg." Signalementet publicerades i finska tidningar efter att Åkerblom rymt från det sjukhus där hon satt fången medan hon inväntade rättegång. Hon hade i unga år gjort sig känd som tungomålstalare, profetissa och religiös väckelseledare.

Natten till den 27 november 1987 dödas två ungdomar, en man och en kvinna, i staden Kuopio. Till en början riktas misstankarna mot kvinnans före detta pojkvän och därför blev han föremål för utredning. I samband med denna lyckades polisen avslöja ett ganska omfattande fall av häleri och döljande av stöldgods hos den misstänkte. Men, det visar sig emellertid att den förre detta pojkvännen inte var skyldig till morden på de två ungdomarna. Och anledningen till att den unge mannen och kvinnan miste livet är värre än vad man kan tro.

Lördagen den 29 oktober 1988 anmälde en 54-årig man till polisen i Köge att han hade påträffat ett nedgrävt lik under en promenad med sina hundar i Magleskov, som ligger ungefär 5 km nordväst om stationsbyn Borup. Fyndet visade sig vara liket, eller skelettdelarna efter en yngre man som blivit begravd i några plastsäckar i skogsmarken. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

På kvällen den 26 februari 2009 kom en arbetskamrat hem till Erik Spetås. Han hade sökt honom på telefon flera gånger dagen innan utan att få svar. Han var orolig och undrade varför Erik inte svarade. Han tittade in genom ett fönster innan han gick in, och såg att Erik satt framåtlutad över köksbordet. Han gick fram till Erik och tog på honom. Han kände genast att det inte stod rätt till. Erik var död. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Det mord som fick mest publicitet i pressen under 1979 i Finland var sannolikt mordet på en kvinnlig resebyråtjänsteman - som i denna berättelse kallas för Helena. Hennes öde beseglades i april månad strax efter att hon mött en man som hon omedelbart fattade tycke för. Helenas ålderstigna mor ser Helena försvinna iväg med en ny bekantskap. Det är sista gången hon ser sin dotter i livet. Efter sig lämnade Helena sin mor och sin unga son. Helenas försvinnande blev en följetong i den finska pressen.

"I juni påbörjade undertecknad ett semestervikariat som truckförare på Svanström, kontorsmaterielgrossisten, i Sätra industriområde. Aldrig hade jag då trott att jag skulle bli arbetskamrat med en av Sveriges just nu mest aktiva nazister." Denna anteckning hittades vid husrannsakan i Björn Söderbergs lägenhet något dygn efter att han kallblodigt mördats av tre unga nazister utanför sin egen dörr. Mordet på Björn Söderberg var på alla löpsedlar 1999. Facket SAC instiftade ett civilkuragepris i hans minne efter dådet.

"-Så för guds skull blanda inte in polisen. Ni är bevakad från avfärd tills ni kommer tillbaka. Vid minsta misstanke brakar helvetet löst..." Detta meddelande, som lämnats till SJ:s huvudkontor i Stockholm den 28 november 1985, avlyssnades av polisens våldsrotel. Flera gånger under 1980-talet utsattes SJ för mycket allvarliga och hotfulla utpressningsförsök, och detta skulle komma att bli ett av de allvarligaste. Utpressaren utgav sig för att vara en del av ett större nätverk.

Thomas Quick, alias Sture Ragnar Bergwall, är dömd för åtta mord vid sex separata rättegångar. Utredningarna kring Thomas Quick skapar stor debatt i medierna som ständigt kommer fram till olika slutsatser. Ibland är han seriemördare för att nästa gång kallas mytoman. Tvivel har såtts om äktheten i hans erkännanden. Vi som haft full insyn i utredningsarbetet, har insett att vandringssägner och grovt vilseledande uppgifter fått fäste i pressarkiven och sedan ohämmat använts i debatten i syfte att misstänkliggöra utredningarna.

De två ungdomarna, Sinni och Junnu, gick i skolan tillsammans. De blev kära i varandra och flyttade så småningom ihop. Deras första år tillsammans gick bra -- de fick till och med ett barn tillsammans. Men sedan började Junnu visa up en svartsjuk sida som snabbt eskalerade till våldhandlingar mot Sinni. Deras relation tog slut men Junnu kunde inte riktigt släppa Sinni. När Junnu sedan en kväll såg Sinni roa sig på en resturang tillsammans med hans vänner tog svartsjuka överhanden. Han åkte för att hämta sprängmedel som han stulit i det militära för att sedan ge sig efter gänget ...

Under vintern och våren 1985 kunde svenska tidningsläsare inte undgå att stöta på tidningsartiklar med rubrikerna "svindlare i prästrock", "präst fast för miljonsvindel", "präst försökte lura katolska kyrkan på 55 miljoner" och "prästen dömd för fem års fängelse för bedrägeri på 15 miljoner". Inför dessa tidningsrubriker reagerade väl de flesta läsarna på grund av den ovanliga företeelsen att en präst anhölls, häktades och slutligen dömdes för bedrägeribrott. Samtidigt var det inte bedrägerier av den alldagliga omfattning och typ som är vanligt att läsa om. Det rörde sig om miljonbelopp...

Det är fredag, och full rusningstid på Oslos Centralstation. Semesterfirare rör sig genom stationen med mycket bagage, många av dem har precis lämnat jobbet för att gå på semester. Plötsligt hörs en kraftig smäll i en av hallarna, metallbitar och träflisor yr runt människor som slås omkull av chockvågen från explosionen. Polisen ingriper direkt för att hjälpa de chockade och skadade på plats. En ung kvinna befann sig nära platsen för explosionen tillsammans med sin hund, bägge omkom. Flera andra blev allvarligt skadade, men överlevde.

På torsdagsnatten den 12 september 1946 bröt sig någon in i Svenska Nitroglycerinbolagets upplag i Snickarskogen i Fittja. Stora mängder dynamit, stubintråd och tändhattar stals, och för att dölja sina spår sprängdes förrådet i luften. Förödelsen var enorm. Skog upp till 75 meter från detonationen totalförstördes. Människor som bodde miltals bort vaknade av explosionen. Tidningarna slog på stort men nyheten ebbade snart ut och historien föll i glömska. Men några månader senare skulle det handla om löpsedlar och förstasidor igen. Om tiotusentals frivilliga som patrullerade på Stockholms gator.

Från sommaren 1980 fram till mitten av januari 1981 skedde i Esbjerg vid fem tillfällen våldtäkter som alla uppvisade så karaktäristiska gemensamma drag att de uppenbarligen begåtts av samma gärningsman. Mannen bröt sig in i bostäder och våldtog unga flickor som var ensamma i sitt sovrum. Dagspressen döpte Esbjerg till "Fruktans stad" när paniken småningom slog sina klor i människorna i staden. Här följer nu en redogörelse för de olika händelserna samt hur gärningsmannen slutligen greps och som det visade sig, att han också hade andra kriminella aktiviteter på sitt samvete.

I juni 2002 lyckades man äntligen komma åt den så kallade "Svarta änkan". År 1992 kom hon undan med det brutala mordet på sin make och i mer än tio år hade hon härjat fritt, krupit runt i sitt nät och dragit in allt fler människor i sina lögner och manipulationer. Men år 2002 förövade hon ännu ett mord, och hennes nät stramades åt kring henne själv, och "Svarta änkans" lögner kunde avslöjas till slut. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Ann arbetade under natten till den 23 september 2009 i uppräkningscentralen tillhörande G4S Cash Service AB:s värdedepå i Västberga. Hon arbetade på sjätte våningsplanet med att räkna pengar tillsammans med tretton andra arbetskamrater. Vid halvsextiden på morgonen hörde hon ett väldigt högt ljud. Någon i lokalen skämtade och sa "Det kanske att är några som försöker råna oss med hjälp av en helikopter." Men ingen kunde ana hur rätt hon faktiskt hade... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.